Jag läste precis ut första boken på min 10-lista, och när jag prickade av den kom jag på att jag inte skrivit något om mina mål för 2012 än!
Det kommer nog bli ett lite annorlunda läsår, misstänker att mitt läsande kommer att förändras efter bebisens ankomst. Året har i alla fall börjat hyfsat, höstens läströtthet verkar som bortblåst, jag har redan klarat av 3,5 bok i januari.
Jag brukar ha som mål att läsa fler böcker än föregående år, det tror jag inte riktigt på i år. Förra året landade jag på 83 böcker, och skulle jag slå det i år skulle jag bli mycket imponerad. Istället siktar jag på att snitta en bok i veckan, det känns som ett rimligt mål.
Jag vill vid årets slut ha läst samtliga böcker på 10-listan för 2012. Jag är på god väg med en bok avprickad.
Dessutom ska jag fortsätta minska antalet olästa i bokhyllan, förra året minskade jag antalet med 16. Jag hoppas på minst minus 15 under 2012. Även här ligger jag rätt bra till redan nu, minus 2,5 hittills (Balen räknas bara som en halv eftersom utgåvan innehåller ytterligare en kortroman). Men jag har ett presentkort på Bokus som jag är väldigt sugen på att utnyttja, får se om de blir en brödbok som inte sabbar statistiken eller ett par pocketböcker :)
Dessa tre mål räcker för mig det här året. Jag gillar att året börjat så pass bra, det bådar gott. Från mitten av mars till mitten av april ska jag bara ligga hemma och lata mig (och vänta på bebisen), och då hoppas jag på ett bra läsflyt, fram tills dess blir det en hel del kurslitteratur…
Den första tror jag att jag förstörde. Jag läste första 90 sidorna ganska raskt, vill minnas att jag påbörjade den på ett flygplan. Sen kom den stora graviditetströttheten emellan, jag läste den i oktober och jag hade bara tid att läsa på kvällarna, men jag var så trött att jag oftast bara tog mig igenom en eller max två sidor varannan kväll, fick alltså inget flyt i läsningen. Jag minns de första 90 sidorna som bra, och resten var säkert lika bra men mitt konstiga lästempo förstörde upplevelsen.
En ovärdig dotter handlar om samma mor och dotter, fast många år senare. Nu är mamman döende och Louise bär på ett barn. Den här delen är så där rörig och splittrad som livet kan vara, Louise kastas mellan sorg, glädje, oro samt en stor portion skuld adresserad både till sin ofödda dotter och döende mor.
Berättelsen i Balen är ganska enkel, det handlar om en mor och dotter, hur dottern inte känner sig sedd och älskad av sin mamma. Dottern gör något ganska hemskt för att straffa sin mamma. Det är naket och ärligt berättat ut dotterns perspektiv. Jag undrar hur detta togs emot på den tiden. När jag tänker på tidigt 1900-tal och barn så ser jag bara extremt hårt hållna och väluppfostrad barn som inte ens skulle komma på tanken att göra något bus, men såklart fanns de.