Att vara med henne

För exakt ett år sedan läste jag Alex Schulmans Skynda att älska. Jag blev positivt överraskad. Jag gillade hans språk, hans sätt att berätta.

Nu har jag läst Att vara med henne. Han har samma språk och han berättar på samma sätt. Samtidigt är jag inte helt nöjd. Jag tycker att det blir för mycket att verkligheten i den här boken. Han kommer för nära nuet, och drar in för många verkliga, offentliga personer (Håkan Nesser, Daniel Sjölin, m.fl.). Amanda Widell vet jag inte vem det är, så henne stör jag mig inte på. Däremot är det intressant hur han så långt in i boken kallar henne Amanda Widell, men mot slutet skalar av efternamnet och hon blir bara Amanda, snyggt!

Stundtals tycker jag att den är riktigt bra, första 100 sidorna (och mot slutet), sen tyckte jag att det gick utför och blev för mycket beskrivande av hans framträdanden i TV m.m.

Jag önskar att han skriver mer, men att han då kliver bort från verkligheten ett steg, och gör det mer konstnärligt. Skynda att älska är ju baserad på hans uppväxt, men den känns betydligt mer skönlitterär. Jag vill ha skönlitteratur av Schulman!

Titel: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött
Författare: Alex Schulman
ISBN: 978-91-642-0347-2
Antal sidor: 199