Desirada

En så fin berättelse. Detta är en författare i nobelklass, citeras DN på framsidan av pocketupplagan. Stora ord, men jag håller med. Berättaren påminner jättestarkt om Llosa. Jag gillar den allvetande berättaren. Som om vi ser allt på håll, från ovan. Jag tror att det är mer av en konst att inte skriva i första person. Att hålla en distans till karaktärerna. Det är på nått vis mer poetiskt att skriva:

När Marie-Noëlle hamnade i denna värld av latmaskar, en värld som inte brydde sig om framgång och därmed var utan tävlingsanda, fann hon vänskapen igen, denna ensamhetens blomma.

Svepande beskrivningar och konstateranden. Inga övertydligheter. Inget psykologiserande. Det heter inte att hon ”förlorade sin tävlingsanda för att hon.. osv.osv.”

Jag har ännu inte läst ut boken, men jag tror inte att jag kommer komma fram till så mycket mer när den är slutläst. Det är ingen upplösning som väntar på att rullas ut. Marie-Noëlle må söka efter sin okända far, förstå sin mor och sitt liv, men jag tror inte att slutet ger några svar. Och det är ok.

Titel: Desirada
Författare: Maryse Condé
Antal sidor: 323
ISBN:978-91-86369-22-4

Det här inlägget postades i Av Sofia, Recension, Roman och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Desirada

  1. Dolly skriver:

    Blev riktigt sugen på den här nu :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s