Inspirerad av Daniel Sjölin

Igår kväll hade jag och Sofia en mycket trevlig kväll tillsammans. Den inleddes på en pub i Gamla stan, där intog vi varsin burgare och mineral vatten. Jag fick en bokhög av Sofia, mycket trevligt (men det sabbar min målsättning om att minska antalet olästa böcker i bokhyllan, men det är smällar man får ta!). Innan vi klev vidare till Nobelmuseet tog vi en te/kaffe på ett trevligt fik.

Väl på Nobelmuseet hittade vi först till shoppen och där shoppade jag en bok (för ovanlighets skull). Nobeller. Noveller av Nobelpristagare. 26 noveller av lika många nobelprisbelönade författare. Ett bra sätt att ”smaka” på författare som fått nobelpriset, tänkte jag.

Men nu till kvällens allra högsta höjdpunkt; samtalet med Daniel Sjölin. Det skulle handla om att inspireras av litteratur, och vitsen med att läsa litteratur. Det handlade förvisso om det, men även mycket mer än så. Daniel pratade om sitt förhållande till litteratur, de dubbla rollerna att vara författare och journalist, hur det är att möta och samtala med författare m.m.

Publiken, på ca 25 personer (typ 3, inkl. jag och Sofia, under 30 år), fick chans att ställa frågor. Jag brukar alltid fega ur när det gäller sånt där, även om jag har något jag verkligen vill ta upp. Det är likadant i klassrummet, jag tror det grundar sig i att jag när jag väl tar mig mod oftast känner mig missförstådd och tror att det beror på mig snarare än att den som lyssnar inte hör på tillräckligt ordentligt. Men, i den här lilla salen med den ganska lilla publiken kände jag mig rätt trygg och vågade ändå ställa en fråga. Jag hade gjort två iakttagelser under samtalet, dels att Daniel upprepade att det på nåt sätt alltid går att hitta något bra i en bok och dels att han rättfärdigade vissa åsikter med att stämpla det som hans personliga smak. Jag fick känslan av att han ville få det till att man bara kan prata om det som är bra i litteratur, och det tycker jag klingar illa med att man kan ha en egen smak. För har man en egen smak kan man ju även tycka olika, och det man tycker olika om är ju alltid fruktbart att samtala om. Antingen uttryckte jag mig luddigt, eller så ville inte Daniel förstå mig. Hans svar kom att fokusera på att man som programledare för litteraturprogrammet Babel inte kan sitta och såga litteratur. Men det var ju inte dit jag ville komma, för att såga litteratur ser jag som totalt onödigt då alla har olika smak, däremot är det intressant att samtala även om det man inte tycker om.

Nu blev det här långt, och jag vet inte alls om det blev särskilt begripligt, men om ni har någon åsikt eller fundering kring ämnet – lämna gärna en kommentar!

Hela samtalet, som varade en dryg timme, kom att handla väldigt mycket om Babel och det tyckte jag var lite synd, för min del hade det hellre fått handla mer om Daniel Sjölins egen litteratursmak och -syn. Men jag vill samtidigt understryka att samtalet var väldigt trevligt, att jag gärna bevistar liknande tillställningar igen och att samtalsledaren, Nobelmuseets programansvariga Peter Zander, passade väldigt bra i rollen. Zander framstod som en sympatisk människa, och blandade humor och allvar på ett mycket bra sätt.

Och nog blev jag allt inspirerad av Daniel Sjölin!

Det här inlägget postades i Av Dolly, Litteraturevenemang och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s