Fågeln…, del 2

Det här inlägget innehåller SPOILERS för den som inte läst Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Dessutom kanske det inte är så intressant om man inte lyssnat på Kulturradions bokcirkel och bloggarnas pod.

Den här gången gäller det s.150-302 (i Norsteds pocketupplaga från 2008).

Bokcrikeldeltagarna blir provocerade. Jag blir det inte, däremot blev jag det när jag läste min första bok av Murakami; Kafka på stranden. Jag minns en speciell scen där en av personerna plockar ut katthjärtan för att göra flöjter av dem (tror att jag minns rätt, och tror att det inte var mer begripligt när jag läste det). Kanske har jag accepterat Murakamis stil och därför inte blir överraskad, och således inte provocerad.

Jag irriterar mig på att det så tydligt är klippt i diskussionerna, någon gång i programmet klipper de mitt i en riktigt bra diskussion som jag verkligen hade velat höra fortsättningen på. Men förmodligen blir det lite för abstrakt där och då klipper de…

Jag finner ändå bokcirkelns andra samtal mycket mer intressant än det första. De går in i språket och funderar på formuleringar. Mer på djupet den här gången!

Bloggarnas samtal är underhållande och väldigt intressant, liksom första veckans avsnitt.

Martins teori känns väldigt Murakami-lik. Det skulle verkligen kunna vara så, att det inte var Toru som var fadern till barnet som aldrig föddes, utan Kumikos egen bror.

Magnus teori om kattens betydelse för berättelsen (att den enbart finns med för att få Toru att besöka gränden och träffa Mei) tror jag dock inte på, jag tror att katten kommer att komma tillbaka och då spela en större roll. Men det kanske bara är ett sätt att inte släppa min egen inledande teori om att kattens namn (vilket är detsamma som Kumikos brors) kommer vara centralt för berättelsen. Vilket kanske går att förena med Martins teori, att brodern och Kumiko har haft ihop det. Katten spelade ju stor roll för Kumiko, fick vi veta tidigt i berättelsen. Och då kanske länken är att brodern och katten bär samma namn.

Åsa säger det på slutet ”gilla läget” och ja, precis så är det att läsa Murakami, det går inte att förstå eller veta vad som ska hända. Men samtidigt är det väldigt underhållande att höra på deltagarnas frustrerade försök till att förstå.

Ser mycket fram emot nästa avsnitt!

Det här inlägget postades i Allmänt & övrigt, Av Dolly och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Fågeln…, del 2

  1. Kafka på jobbet skriver:

    Snacka om meta! Jag kommenterar en kommentar om min kommentar. Jisses! Hursomhelst är det jätteroligt att läsa att du tycker om våra taffliga försök till tolkningar. Tre avsnitt kvar i, vad jag kan garantera är, samma anda

  2. Fru E skriver:

    Jag håller också med dig om Martins teori. Den låter trovärdig. Det kan också vara så att medvetet försöker trolla bort oss med alla sidospår. Jag blir inte klok på boken och försöker att inte tänka för mycket. Himla bra är den i alla fall!

    • Dolly skriver:

      Nej, man får inte tänka för mycket. Samtidigt som det är väldigt roligt att läsa en bok på det här sättet. Jag tror jag tänker lite för lite i vanliga fall när jag läser.

      Just nu har jag en Murakami-paus, ska ta tag i veckans beting på torsdag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s