Farbror Lars på Rönnells


Igår kväll läste Lars Gustavsson gamla och nya dikter på Rönnells antikvariat. Har inte läst honom tidigare, men har ett par böcker av honom i bokhyllan. Som kom med lägenheten kan man säga. Så passande att han läste dikten ”Moster Svea”, som skriven för min gammelmoster vars böcker det är.

Gustavssons dikter är ofta små ögonblicksbilder. De dras ut, stannar tiden ett slag. Han sade själv, när han lite motvilligt skulle filosofiera över Poesin, att poesins främsta uppgift är att stanna tiden. Det är ju Brodskys stora tes! Att förvränga tid och rum. Men inte vet jag om Gustavsson fått idén därifrån, han hade ju onekligen stött på ett par storheter. Däribland Brodskys W.H Auden.

Många dikter var skämtsamma. Men den som skrattade mest var nog ändå Gustavsson själv…

Min favorit var handlade om en död labrador. Han lade sig alltid ned och väntade framför stängda dörrar. I övertygelsen att den som kan öppna förr eller senare kommer. Det gör de alltid.

Det här inlägget postades i Av Sofia, Lyrik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s