Hand i hand med Vera Pavlova

Mitt försa möte med poetissan Vera Pavlova var en dikt som gjord för en lektion i rysk grammatik. Det var också på en lektion i ryska i Moskva hösten 2007 som vår lärare tog fram dikten byggd på ordet hand, ruka, på ryska. Ruka sattes ihop med alla tänkbara prepositioner. Resultatet blev en historia. Meningarna får olika konnotativa betydelser. När vi är små håller vi handen för att bli ledda, förälskade går hand i hand och händerna knäpps över bröstet när vi dör.

Pavlovas dikter är enkla att läsa. Ofta korta och med ett okomplicerat språk. Vera Pavlova finns ännu inte översatt till svenska, om vi bortser från följande strofer översatta av mig:

De är förälskade och lyckliga.

Han:

När du inte är här,

tycks det mig –

som om du bara gått ut

till rummet bredvid.

Hon:

När du går ut

till rummet bredvid,

tycks det mig –

som att du inte längre finns.

Dikten ovan är hämtad ur boken Brev till rummet bredvid, Pisma v sosednjojo komnatu.

Hittade dessa översättningar i The New Yorker för den som är sugen på mer, och flera av hennes böcker finns översatta till engelska:

I think it will be winter when he comes.

From the unbearable whiteness of the road

a dot will emerge, so black that eyes will blur,

and it will be approaching for a long, long time,

making his absence commensurate with his coming,

and for a long, long time it will remain a dot.

A speck of dust? A burning in the eye? And snow,

there will be nothing else but snow,

and for a long, long while there will be nothing,

and he will pull away the snowy curtain,

he will acquire size and three dimensions,

he will keep coming closer, closer . . .

This is the limit, he cannot get closer. But he keeps approaching,

now too vast to measure . . .

 

——

 

If there is something to desire,

there will be something to regret.

If there is something to regret,

there will be something to recall.

If there is something to recall,

there was nothing to regret.

If there was nothing to regret,

there was nothing to desire.

 

——

 

Let us touch each other

while we still have hands,

palms, forearms, elbows . . .

Let us love each other for misery,

torture each other, torment,

disfigure, maim,

to remember better,

to part with less pain.

 

——

 

We are rich: we have nothing to lose.

We are old: we have nowhere to rush.

We shall fluff the pillows of the past,

poke the embers of the days to come,

talk about what means the most,

as the indolent daylight fades.

We shall lay to rest our undying dead:

I shall bury you, you will bury me.

(Translated, from the Russian, by Steven Seymour.)

Det här inlägget postades i Av Sofia, Lyrik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s